Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har återigen visat sig vara otroligt inkompetent. Förutom att anse sig ha tolkningsföreträde på vad som är konst, och arbetat fram en urusel kulturutredning så har hon nu också uttalat sig i Piratebay-målet. Eftersom dommen inte är avslutad, anser jag att det hela är väldigt dumt gjort. Jag tycker det är väldigt olyckligt hur en minister tar parti i ett sånt här mål, som faktiskt inte kan ses om avklarat än. Att hon tar ställning mot vanliga människor – för företagsledare och rika aktieägare är också tråkigt, men jag hade inte väntat mig någonting annat från en regering borgerligt styre.
Jag tror att debatten kring det här kommer att likna debatten kring fildelning, och jag ska inte vara undantaget. Eftersom Liljeroth är just kulturminister borde hon beakta den enorma tillgång som fildelning faktiskt är för kulturen i stort. Med fildelning så ökar även det som de borgerliga tänker på, kapitalet, i de olika kulturområdena. Tvärtom vad många tror så tillför fildelning pengar till kulturbranschen – inte tvärtom. Innan valet hette det att man inte skulle kriminalisera en hel ungdomsgeneration, men nu visar man var sympatierna ligger. Dels genom de olika lagarna, dels genom improviserade tacktal för lite fläskfilé och en flaska vin. Fildelning som aspekt, tas inte ens med i den nya kulturutredningen. Hur kan, det som jag vågar hävda betytt mest för kultur sedan millennieskiftet, inte finnas med i statens kulturutredning? Jag har faktiskt inget svar. Jag antar att de moderata kulturpolitikerna har varit alldeles för upptagna med att skrapa bort sådant som inte faller de borgerliga i smaken, t.ex. allting som inte går med vinst. Punkten från 1974 om att bekämpa kommersialismens negativa effekter – har givetvis tagits bort.
Kulturutredningen suger sig fast vid vinstbegreppet likt en fästing, och konstnärens roll i samhället är den som entreprenör. Att tjäna pengar är det som är viktigt. Detta tror jag kommer leda till en drastisk försämring av svenskt kulturliv som sådant, där fler överger det kvalitativa i förmån för det kitschiga och populärkulturella. Innerst inne så hoppas jag att Kulturministern och regeringen är ett annat projekt av Konstfack, som ska illustrera hur lätt svenskar blir förda bakom ljuset, det är en konstutställning jag skulle betala för att se!