Nyheten om att Nordkorea provsprängt ett av sina kärnvapen har som vanligt utlöst ett ramaskri. Samtidigt föreslår liberala bloggare det vanliga, isolera och ställ krav. Följdfrågan blir då, om det någonsin har fungerat när det gäller Nordkorea? Personkulten kring Kim Jong Il är så stark att så länge som han har mat, så kommer inte landet vika sig för några krav. Jag tror snarare på bistånd med krav på prestationer från Nordkoreas sida, det har visat sig fungera förut, innan USA med krav och hotelser rev upp processen återigen.
Det är snarare de sanktionsåtgärder som tvingat utvecklingen i den här riktningen. Att inte vika sig för det imperialistiska USA finns i landets ryggmärg. Det är en del av Nordkoreas nationella identitet, och har varit så sedan Koreakriget. Sanktioner därför på ett sätt gynna den sittande regimen, för hungriga människor orkar inte ifrågasätta det nuvarande systemet. Jag läste i någon blogg om samma ämne, där det skrevs att Nordkorea är som en arg 4-åring. Jag kan inte annat än hålla med. Dock visade det sig på 70-talet att barnaga kanske inte är det bästa sättet att uppfostra någon i trotsåldern. Jag tror snarare på positiv förstärkning.
När det gäller hanteringen av ärendet, så skulle jag lägga mina pengar på ryssarna.
Vad gör man när inget positivt finns att förstärka???!!!!
Du har säkert ett svar . . . hoppas det är konkret och konstruktivt.
Världen väntar på ryssarna!!!! en blind leder en annan blind. Tja, hoppet är ju det sista som överger människan men . . . ????!!!!
Man tvingar fram prestationer med löften om bistånd. Ryssland är Ryssland, i bland är de dumma i huvudet, ibland är de faktiskt mer pragmatiska än EU och USA.